Arrividerci!

Sitter nu och väntar in klockan till dess att bussen tar mig ned mot city. Tänkte kolla om jag hittar nåt gött på rean. 12.50 möter jag upp Pappsen i resecentrum, då kommer han med min packning. Därefter sätter jag och Niclas oss på tåget mot Sundsvall. För er som det kan ha undgått så ska jag och Nico tillbringa nyårsfirandet i Vemdalen med lite vänner ifrån Sundsvall. Vi är 13, tror jag, och har hyrt en kalasfin stuga på 130 kvadrat :).

Beräknad hemkomst är den 7 januari - kommer tillbaka med vilken tid jag anländer i Linköping, så ni vet när välkomsbanketten ska bokas.

Jag kommer fortsätta att blogga, men genom min mobil, så det kommer bli mycket bilder och lite text... och väldigt många inlägg. Tror jag. Hoppas jag.

Nej, om man kanske skulle ta och skynda sig och bryta det annars tradtionsenliga springandet till bussen. Man ska gärna springa hemifrån när bussen avgår ifrån busshållplatsen innan den du ska på på.

Ha det fint, så hörs vi och ses vi.

________________
K.LÖNN

Trasig poet

Sitter här och förundras över mig själv. Hur jag lyckas sätta mig i konstiga situationer. Då jag känner att vissa personer kan ta åt sig väldigt när de läser den här bloggen så tänker jag inte gå in vidare på det; men ni som hypotetiskt skulle ha tagit åt er - ta åt er ändå.

Som svar på tidigare förfrågningar kring mitt mer eller mindre sällan inträffande bloggande har jag givit "Jag värdesätter kvalitet framför kvantitet". Mja... Jag vet inte, jag.

För tillfället sitter jag här med ett av världens kanske 15 mjukaste ansikten efter att ha missbrukat mammas kräm i några dagar. Den luktar skit men gör mitt ansikte såååå lent, så såhär på kvällen när inte så många förutom Sam ska sniffa på mig så gör det inte så mycket. Sam ska dessutom inte säga något - han kom hem och stank en stank som koavföring (numba two) stinker, men det var inget som ett bad inte kunde ta hand om.

Jag tror att jag under den gångna veckan har utsatt mitt hjärta för större press än någonsin tidigare. Jag har varit sjuk men ändock tränat - vilket inte helt ologiskt resulterat i värre och mer svårbotad sjukdom. Dessutom har jag den ofina vanan att alltid springa till bussen, vilket min prisbelönta förkylning inte riktigt gillar. Jag lyckas alltid bli sjuk så fort vinter nalkas - jag tror mitt immunförsvar muckar med mig.
Andra hjärtepåfrestande incidenter som har inträffat är då jag har blivit skrämd. Häromnatten blev jag ordentligt rädd, inte skrämd, men rädd. Jag låg i min säng halvt som halvt sovandes när jag har Sam skälla på nedervåningen - två, ljusa, gälla skall. Jag kilade ner och tänkte "han kanske måste ut och kissa". När jag väl kom ner så var han inte där. Så jag bestämde mig för att ta ett glas mjölk att ära natten med. När jag stängde kylskåpsdörren så stod Sam där, helt plötsligt. Jag ryckte till lite, men ropade på honom. När han gick emot mig så tyckte jag mig se att han såg lite annorlunda ut men i mörkret så kunde jag inte förstå vad. Han gnällde lite när han gick emot mig och jag tänkte att någon hade glömt att gå ut med honom när han borde ha gjort det senast. När jag klappade honom på kinden så kände jag av ett ben - ett sådant han brukar tugga på - men jag såg inget ben. Istället så försöker jag ta ur det ur munnen, då gnäller han till och springer iväg. När jag sedan lockade honom till mig igen så ser jag den förskräckliga synen - han hade fastnat i ett av sina märgtuggben.
Tuggbenen ser ut som rör ungefär, de är runda, ihåliga och avlånga.
På något sätt hade han fått hela underkäken genom "röret". Han hade liksom trätt på benet på underkäken (som när man trär på ett armband). Problemet var att hans framtänder på underkäken var så pass långa så att benet satt fast. Det gick inte att få bort benet, och försökte man så sprang han iväg. Efter att ha väckt både mamma och pappa och efter en väldans massa jagande av hunden så sprang han runt en säng och slog i sängkanten med benet - och vips, så bara åkte det av. Lättade var vi allihop men nog var Sam det mest. Han var dessutom helt slut så han kollapsade i princip i mamma och pappas säng, stackarn. Vem vet hur länge han hade haft det där på sig utan att någon hade märkt något? Klockan var ändå 03.30 när jag märkte honom.

Hur som helst så låg jag sömnlös väldigt länge, med en närmast vidrig känsla i magen. Jag hade bilden på näthinnan när han kom mot mig och det verkligen såg ut som att han saknade underkäke. Paniken han måste ha haft tänkte jag på och på något sätt så påminde allt om en dålig djurtappning av filmerna Saw - där de alltid ska hålla på och jävlas med folks käkar.

Annars har jag skrämts på mer traditionella sätt, gått och lyssnat på musik när en moppe kört förbi mig snabbt bakifrån tillräckligt nära så att jag kunde känna den vidriga snuslukten, som jag antar att alla mopedtrafikanter har, den värdelösa mopedtrafikanten hade. Hjärtat landade i en brevlåda, men det är lugnt - så länge mopedtöntar får köra på ställen där de inte får köra så är det ju lugnt. Värdelösa...

Hjärtat mitt utsätts för ännu ett prov imorgon då jag förhoppningsvis ska coacha min brors fotbollslag till cupguld i HBK-cupen. Samling 07.15 imorgon bitti - tagga!

Sov gott, folket. Jag får be er att ta det lugnt med kommenterarerna, jag hinner inte läsa alla... ehm...

________________________
K. LÖNN

Extrem konsekvensetiker.

Efter att ha undermedvetet inspirerats av ett inlägg som min vän Per har postat på sin blogg (finns länkad till höger - "Pelles Blogg") angående vad man tjänar på att göra en sak i jämförelse på vad man tjänar alternativt förlorar på att göra på ett annat sätt. Flera gånger har jag kommit på mig själv att tänka "om jag gör såhär blir resultatet så, men om jag gör så blir resultatet sådär - vilket är bäst?", osv, osv. Jag kan älta problematiken långt efter att situatuionen är över. Ta en incident häromdagen som exempel - jag är på väg hem ifrån mitt andra hem, Coop Konsum i Lambohov, när jag går längs med, men utanför, taket som går ut en bit brevid byggnaden (Konsum). Jag - observant på ett sätt bara jag kan vara - märker att det regnar, men inte för mycket. Det är ändå hanterbart. Vidare funderar jag kring mina valmöjligheter. Är det värt att gå in under taket men då trotsa och genomgå den intensiva men korta dusch det innebär att ta skydd ifrån taket. Det var nämligen så att det droppade från taket i en mängd som får Niagarafallen att kännas som man kan diska under, eftersom att stuprännorna var överfulla. Ändå så är jag ju torr efter det och behöver inte längre oroa mig för vattnet.
Samtidigt så kan jag ju istället fortsätta gå utanför skyddet och successivt blötas ner av det mer eller mindre blöta regnet.

En aspekt värd att ta till sig innan man genomför vilket beslut man nu än tar i fallet är hur långt man faktiskt ska gå och hur lång bit av färden som kan tillbringas under detta tak. Den tankegången blev avgörande för mitt handlande. Efter lite snabb huvudräkning kom jag fram till att om jag gick under taket så skulle jag träffas av den volym vatten som det antagligen skulle ta ett antal hundra meter för mig att samla på mig om jag gick utan skydd. För att inte tala om när jag måste gå ut ifrån takskyddet då jag med stor sannolikhet får samma volym vatten på mig. Dessutom måste det vara en fantastiskt obehaglig upplevelse att ta en förhållandevis iskall dusch, men då kanske känslan av torrhet efter att ha tagit skydd tar ut den negativa känslan?

Hur som helst valde jag att fortsätta min vandring i regnet - lyckligt ovetande om mitt eventuellt grova misstag, eller kanske helt underbart korrekta val.

**********************
Jag skrev en mindre artikel om FC/KFUM Linköpings match mot Sävsjö ikväll. Finns i Corren imorgon - läs, vettja.

**********************
Min kanske främsta egenskap är inte att pussas som många kan tro! Det är heller inte att spela fotboll, och tur är väl det - för om det hade varit det som jag hade varit bäst på, ja... Då hade jag inte varit särskilt bra. Nej, en egenskap som gör mig smått stolt måste vara min förmåga att välja ut passande julklappar. Jag har nästan alla kirrade och damn, i'm good!

Själv önskar jag mig en klocka... Mamma var väldigt mån om att jag skulle visa exakt vilken jag ville ha så det bådar gott.

**********************
Klippningen närmar sig, och valet av frisör likaså. Jag bytte senast jag klippte mig och har nog då aldrig blivit mer nöjd med resultatet. Ändå står jag nu och velar. Simon, som klippte mig senast, eller Hanna. Hanna hade rätt bra idéer och tänkte ungefär som jag. Hanna känner jag och hon är riktigt bra på att färga hår, och det är nog faktiskt väldigt aktuellt just nu då jag på senare år har etablerat något av en vinterhårfärg way darker än vad jag har haft tidigare. Tänk er den absolut mörkaste blonda färgen ni kan tänka er och gör den råttfärgad så har ni min färg under senvintern. Än är jag inte där men på god väg.

På grund av min velighet så utlyser jag härmed en tävling! Den går ut på att ge mig det bästa förslaget på hur jag ska klippa mig! Frisyr, färgning, slingning - allt! Det är fullt frivilligt att lämna fler än ett förslag. Tilläggas bör att medföljande bild på någon i frisyren eller hårfärge(r)n(a) är ett stort plus hos juryn. Priset är något som bestäms emellan mig och den tävlande under / efter tävlingen - men det är åtråvärt, jag lovar.
Så, kom igen folket! Ge mig vad jag vill ha... Värdigt hår.

bildtext: Kollade igenom lite bilder från förra mobilen förut. Denna är tagen i mars i år. Shit, den kvällen började såååå bra, men slutade med mindre värde sammanträffanden. Haha.

__________
K. LÖNN

Been up all night, staring at you.

Ja, uppe hela natten lär jag vara, men stirra på någon? Njae. Kanske stöka till sängen ordentligt men lite väl drastiskt att kanske skriva ner varenda ord du säger bara för att komma ihåg allt - även om det är en fin tanke. Mja, mjo, mjä...

Rätt bra text, annars.

Joshua Radin feat. Schuyler Fisk - Paperweight. Kvalificerar sig säkerligen bland världens kanske tretton bästa låtar.

Till Mimmis stora förtret, jag lovar att hon är ödmjuk, givmild och verkligen unnar andra framgång (inte), så har jag ännu ett jobb på gång. Yrket betitlas krönikör, i detta fall på hemsidan och communityn nightlife.se. Skulle vara schysst att få sitta och skriva av sig lite där. Jag har ett litet problem bara - skrivkramp. Redan innan första krönikan! Haha. Nejvars, de ville att jag skulle skicka in en krönika och eftersom att det är noggrant att den blir bra och får medhåll så velar jag lite kring valet av ämne. Respekt? Ärlighet? Jämställdhet? Tonåringar? Musik? Film? Sport? Mja, mjo, mjä... Det återstår att se, men jag lovar att den publiceras här också - om den blir bra.

*******************************

Häromdagen bevittnade jag en av de bästa idrottsupplevelserna i mitt liv! Matchen var det otroligt heta östgötaderbyt i innebandytrean; Mjölbys IBK - Boxholms IBK.

Hemmalaget slog gästerna med 13-10, alltså 23 mål på 60 minuter i en match mellan två på förhand helt oslagna lag. Matchen svängde fram och tillbaka hela tiden. BIBK hade två stycken tremålsledningar, en i första period (5-2) och en i andra (8-5). Extra intressant var det för mig eftersom att Niclas(bilden) spelar i Mjölby och dittills hade gjort sitt livs säsong - den faktan är nog ännu mer sanning efter matchen i fredags. Killen gör 7 poäng(5+2)!!! Jag och Malin satt med hans familj och stoltheten lyste över oss alla. Malin till och med grät när Niclas mer eller mindre punkterade matchen med 12-10-målet med 1,30 kvar att spela. Den största anledningen till den totala upplevelsen var ändå publiken. Vi var 525 betalande i en hall som rymmer 480. Det var fullsmockat! Ett 30-tal stod utanför hallen och bokstavligen hängde på dörrarna. Det var inte många av oss som var tysta heller. En stämning bara kostymnissarna i LHC kan drömma om!

Nej, den här matchen hade allt! Fanatiskt och fantastisk publik, galet mycket mål, artister av världsklass (nåväl) och ett personligt intresse i form av min Nico. Eftersom att äckel-Blogger inte vill ladda upp min video så får jag länka till en liknande på youtube -

http://www.youtube.com/watch?v=9UliuYCH8nI - Andreas "Andy" "Stoffe" "Världens bästa innebandyspelare" Kristoffersson kvitterar i powerplay på ett sätt bara han kan - chippskarvar med utsidan av bladet.

*******************************

Va? Jaha, ni väntar på en kommentar angående Spanien-Sverige. Nja... Jag tänkte länka till en video på youtube där någon spyr, kanske - men det känns för taskigt. Det är ju trots allt en familjeblogg det här. Hur som helst, en spya skulle objektifiera mina känslor efter matchen i alla fall.

C YA!

// K . L Ö N N

Sleepless in Lambo.

Yes, i brist på närkontakt av sängen och förmåga att lyfta mitt förhållandevis feta arsle ifrån datastolen och faktiskt bara lägga mig ner och sluta ögonen så sitter jag här och nöter. Klockan är nu 04.45 och tröttheten är ändå inte överflödig - ett dåligt tecken, skulle många säga. Jag håller med, säger jag medhållandes. Tilläggas bör att jag faktiskt har fått en ny säng nu, tack föräldrar. 120 cm är perfekt. =)

Bild: Den eftertraktade bilden på tre generationer Lönn i Falconsoffan. Som ni ser på bilden så var det väl inte riktigt den bästa matchen vi fick se. 0-4 till DIF och ett spel som fick IBK Linköping att se ut som välbetalda NHL-proffs. Tack ändå, Millan!

För att snabbt redogöra kring de senaste händelserna i mitt galet händelserika liv så kan vi väl säga att mitt tyckande kring fotbollsgalan har fått oväntad massiv respons. Många vill diskutera, många vill tycka och många nöjer sig med att nätt påpeka att just de faktiskt har läst min blogg. En liten skara vill också påminna mig om hur störd jag är som orkar lägga ner tid på en ftilitet som en blogg! Äh, det är kul, kan jag tycka. När närvaron i skolan är avsevärt mindre nu jämfört med då jag faktiskt studerade så uteblir också skrivandet, ett behov jag istället utövar här. Skratta ni, ni äckliga studenter! Ni ska vara glada för era tentor, galet asstora arbeten och uppgifter! I know I'd be. Jag tycker att ni ska kommentera här också. Jag blir så ledsen varje gång antalet kommentarer är lika med obefintligt.

bilderna: Sam har tagit Mimmis strumpa. På Ronaldinho-manér så tittfintar jag bort Sam och återvinner strumpan likt den riddare jag är.

För den uppmärksamma personen så har den märkt att vissa ändringar har gjorts på sidan. För den mindre uppmärksamma personen så kan jag nu berätta några av ändringarna. En ny banner, dock av samma motiv som innan - domkyrkans silhuett vilket antar jag på något sätt ska objektifiera min kärlek(?) till Linköping. Alternativt kan man se det som en snygg bild vars användande i min blogg jag motiverar med att säga att jag är från Linköping. En mer eller mindre fin text har lagts in där likväl - en ny bloggrubrik. Jag kan lite diskret erkänna att jag kopierar föredetta SVT-krönikören (numera ansvarig utgivare på SVT-sporten) Albert Svanbergs titel på hans inslag i slutet av sportspegeln - "Signerat Svanberg". "Abbe", som jag brukar kalla honom när vi hänger, är en bra journalist och jag kan tänka mig att han accepterar att min idolisering visar sig i form av mitt plagiat. Hur som helst så har jag i alla fall även ändrat färg på texten och ändrat "visningsbild" i marginalen till höger. Let me know what you think = )

bild: I utbyte mot tidigare nämnd Falconsoffanplats så skulle jag baka en tårta till Millan på dennes födelsedag. Nog gjorde jag det, alltid. Ovanför illusteras den - med plast på. Plasten är där för att skydda mot den dåvarande väderleken som var relativt grym, i ordets rätta bemärkelse, under färden mellan hus och bil - bil och hus.

Sedan jag satte mig vid datorn (ca 00.30) så har jag lyssnat på samma 3 låtar.
Red Hot Chili Peppers - Porcelain

Mia Rose - Never on your own

Hello Saferide - Highschool Stalker.

Övrigt värt att tillägga är att jag längtar efter mina nya inomhusskor - måtte de vara där på fredag - SENAST lördag. Träning igen på söndag = ).

Jag avslutar med en video ifrån sensommaren i Åtvidaberg. Jag och Mimmi fick agera åskådare (och linjedomare!) på en av min lillebror Toms fotbollsmatcher. På förhand ber jag om ursäkt för mitt agerande efter målet som Tom gör, som annars är ett konstverk.


Mål: Tom Lönn
Assist: Isak Sigfridsson


Fridens Lilja


//K. L ö n n

Signerat Lönn

Då var årets fotbollsgala genomförd och just nu ligger väl Bengt Andersson stupfull i något dike någonstans. Nedan följer en genomgång av de relevanta priserna och nomineringarna:

Årets nykomling: Johan Oremo, Gefle.
Bloggarens kommentar: Riktigt kul för Johan! Killen kommer från division 3 och man kan ju säga att han gör en hyfsad debutsäsong i Gefle. Oremo är född 86 och direkt intar han en mer eller mindre given plats i startelvan hos ett hyfsat lag i allsvenskan. Han slutar på en delad 3:eplats i skytteligan på 11 mål i sin debutsäsong - som 21-åring! Direkt ifrån division 3! Det är en saga. Dessutom har han flera gånger blivit uttagen i U21-landslaget den här säsongen - nästa Elmander?
JOHAN OREMO, GEFLE IF

Årets tränare:Herr: Stefan Rehn/Jonas Olsson, IFK Göteborg
Bloggarens kommentar: Då Blåvitt alltid har varit mitt lag så är det svårt för mig att säga annat än HEEEEELL YEEAAAH!!! Rehn/Olsson (bilden till vänster) har skapat ett lag av unga talanger, ofta fostrade i
"Götet" tillsammans med erfarna "stjärnor" i form av "Bengan", "Alex", Selakovic och Wallerstedt. För att inte nämna den andra östgöten i laget Tomas Olsson som dominerar på mittfältet (var är hans nominering till årets mittfältare? Be om ursäkt, Ljungberg!).

Helt klart är att tränarduon har gjort ett sjukt bra jobb, men frågan är om jag ur ett objektivt perspektiv hade tilldelat dem priset? Svaret är nog "nej". Hjärtat säger annat men hjärnan vill ändå ge priset till Kalmar FF:s Nanne Bergstrand (bilden till höger). Med de resurserna Nanne och Kalmar har och har haft så är det inget annat än riktigt bra att komma tvåa i allsvenskan och vinna svenska cupen. Jag kan däremot absolut inte hålla med om att de är Sveriges näst bästa lag - aldrig. Tyvärr stämmer ofta klyschan "tabellen ljuger aldrig", och det är väl sant. Nanne har genom kontinuetet och genom att få spelarna att tro på honom kommit långt. Med en konsekvens som vi bara ser i självaste Sven-Göran och en härlig blandning av egna talanger (3 x Elm), inhemska rutinerade slitvargar och utländsk spetskompetens har Nanne lyckats bevisa att lantfotbollen också kan prestera.
Bloggaren saknar: Stuart Baxter.

Då jag absolut saknar kompetens om målvakter överhuvudtaget och kände mig relativt likgiltig inför priset för Årets Målvakt så lät jag min målvaktsvän och mitt nattsällskap Manne Jahnsson kommentera. Fotnot: Han håller på "Bajen".
Årets Målvakt:Herr: Rami Shaaban, Fredrikstad:
Övriga nominerade, herrar: Magnus Bahne, Halmstad, Andreas Isaksson, Manchester City, Pa Dembo Touray, Djurgården.
Gästbloggarens kommentar: Egentligen bara konkurrens från en, Mattias Hugosson i Gävle. Tyvärr spelar Hugosson i en för dålig klubb för att vara aktuell på riktigt.Isaksson hade egentligen varit det själklara valet här och i landslaget.Men tyvärr på tok för skadebenägen. Rami har en stabil säsong bakom sig i både landslag och klubblag. Men vill han ha priset i fortsättningen vill det till att han kommer till en bättre klubb för proffskarriärens sista år..(Jag vet folk kommer ha invändningar mot att Bengan i IFK inte är på listan. Men vafan. Kom igen, karln är så stel att min cykel framstår som smidigare. Samt att min mormor hade släppt in mindre mål med det försvaret som IFK haft.

Inte ens nära: Alla bajen-målisar utom Kingson. Tills nästa år ska vi leta målvakt på krogarna runt söder...Kan inte bli sämre iallafall..
Gästtyckare Manne Jahnsson i en helt klart beklaglig dress.

Årets back:Herr: Petter Hansson, Rennais.
Övriga nominerade, herrar: Matias Concha, Djurgården/Bochum, Olof Mellberg, Aston Villa, Ragnar Sigurdsson, IFK Göteborg.
Bloggarens kommentar: Visst, Petter (bilden till höger) gör en bra säsong. Stabil och kröner den med ett fantastiskt frisparksmål mot Danmark. Han får dessutom priset för andra året i rad. Egentligen är jag väl lite färgad (blåvitt) nu, men jag undrar hur nära Ragnar Sigurdsson var? Han var nominerad men jag undrar hur nära han var att faktiskt vinna. Att Hansson fick det känns tämligen... diplomatiskt? Ragnar har varit överlägsen i allsvenskan och har, tillsammans med Mattias Bjärsmyr och Pontus Wernblom, varit Göteborgs största anledning till guldet. Mja, mjo, mjä... Jag vill nog inte säga mer än att jag hade inte gråtit eller blivit förvånad om Sigurdsson hade fått priset - men grattis, Hansson!

Årets mittfältare: Herr: Tobias Linderoth, Galatasaray.
Övriga nominerade, herrar: Niclas Alexandersson, IFK Göteborg, Sebastian Eguren, Hammarby, Fredrik Ljungberg, Arsenal/West Ham.
Bloggarens kommentar: Usch, vilken tråkig kategori. Usch, vilka tråkiga nomineringar. Linderoth? Nja... Han är ju bra, har gjort en bra säsong, men som ni kanske har märkt så vill jag ha lite mer allsvenska pristagare - eller måste man vara "årets bästa mittfältare" för att vara "årets mittfältare"? Räcker det inte bara att sammanfatta priset som "årets mittfältare"?
Niclas Alexandersson (IFK GBG) var nominerad, han var den absolut viktigaste spelaren i guldlaget Göteborg. Det kan vara värt att uppmärksammas?
Sebastian Eguren (Hammarby), också nominerad. Gör en grym säsong och gör många mål (9). Också värt att uppmärksamma.

Årets forward: Herr: Zlatan Ibrahimovic, Inter.
Övriga nominerade, herrar: Marcus Berg, IFK Göteborg/Groningen, Johan Elmander, Toulouse, Henrik Larsson, Helsingborg.
Bloggaren kommenterar: Zlatan är Zlatan. Vad ska man säga? Det är svårt att definiera "Året" för oss nu. Ska man sammanfatta Zlatans, och alla andra utlandsproffs, år ifrån den 1 januari? Deras säsong löper ju över nyåret. Om jag minns rätt så gjorde Zlatan en högst tvivelaktig fjolsäsong, medan den hyfsat nya säsongen har inletts på ett sätt ingen kan säga något annat om än att den är i absolut yppersta världsklass.
Jag hade nog ändå velat ha Johan Elmander (bilden till vänster) som vinnare i den här kategorin. Han har gått ifrån att vara ganska anomym i Bröndby till att vara en av Franska Ligans absolut bästa forwards, och det är inte dåligt! Måste vi smöra för Zlatan bara för att han äntligen kommer på galan så att han kanske kommer nästa år också? Elmander ska ha priset.

TV4 Fotbollkanalens hederspris: Marta.
Övriga nominerade: Andrés Vasquez, Kalmar FF, Svennis-Backe-Grip
Bloggarens kommentar: Jag tänker inte ens ge mig in på damfotbollen och mina tankar kring den. Ni kanske har noterat att jag inte ens har brytt mig om att kommentera någon av damfotbollens pristagare, det har sina grunder. Marta - en världsspelare i sin kategori, absolut. Anledningen till att jag tycker att den här kategorin är tillräckligt relevant för att förtjäna ett omnämnade inte denna globala och världsomfattande blogg är för att jag tycker att Kalmar skulle ha vunnit, men i det här äckligt diplomatiska, "heja flickor, ni kan också, hihihi"-landet så måste Marta få priset. Det tar fan priset! (fyndigt, jag vet.) KFF gör en fantastisk säsong och har alltid varit brutalt ärliga. Dessutom visar de genom en fantastiskt härlig dokumentär upp fotbollen som den är. Grabbar (i det här fallet, annars tjejer också såklart) som har så jävla kul tillsammans. Noterbart är att det alltså var svenska folket som telefonröstade fram vinnaren, alltså kan jag och mina respektiva soffliggare som ligger med godispåsen på magen och läskglaset brevid mig skylla oss själva för att vi inte röstade - möjligtvis är det så, men äh...
Bilden: Rödklädda och karismatiska lagkaptenen i Kalmar FF Henrik Rydström kämpar på sedvanligt vis.

Diamantbollen (årets kvinnliga spelare): Therese Sjögran, Ldb Malmö FC.
Bloggarens kommentar: Säger ni det, så...

Guldbollen (årets manliga spelare): Zlatan Ibrahimovic, Inter.
Bloggarens kommentar: Zlatan är Zlatan. Välförtjänt - end of discussion.



Bäst respektive Sämst
Bäst 1: Jessica Almenäs - Någon mer än jag som inte kommer ihåg ett ord av vad hon sa? Smooooookin'.

Bäst 2: Bengt Andersson - Bäst och fullast. Vem fan bryr sig? Allsvenskans kanske bästa keeper genom tiderna förtjänar vilket avsked han vill! Kärlek, Bengan - det är kärlek!

Bäst 3: Sportklubben - Härligt samspel, främst emellan Anders Timell och Peter Jihde. Paolo Roberto har jag alltid gillat, men ikväll... Nja. Too Much.

Bäst 4: Parodierna på Glenn Hysén, men främst de på Jihde/Ekwall! Haha!

Bäst 5: Ljungbergs tid i TV. Tyvärr alla småflickor - trots att ni satt uppe och tittade på heeeela galan så fick ni bara se honom i 15 sekunder - tack.


Sämst 1: Jessica Almenäs - oavsett om man precis som den mansgris man är, uppskattar hennes utseende och klädsel så går det inte att bortse ifrån att den klädseln knappast gör sig bäst på en gala där jämnlikhet är ett känsligt ämne. Det blev mindre och mindre kläder och mer och mer hud allt eftersom. För att citera Manne: "Alsing avslutade knappast i baddräkt?!"

Sämst 2: Fotbollskanalen.se's pris? Sjukt reklamjippo! Döp det till vad det är - Folkets Pris - så kanske det faktiskt betyder någonting!

Sämst 3: Varför finns inget pris för breddidrotten? Det finns många ideela krafter som jobbar i det tysta för en bättre värld. Vem har gjort mest för fotbollen - de eller Marta?

Sämst 4: Inte ett ord om en av Sveriges största - Nils Liedholm. Varför inte?

Sämst 5: Inte ett ord om en av Sveriges största - Henrik Larsson. Varför inte?

Sämst 6: Att vi hakar upp oss på vad Almenäs har på sig.


// Lönn

Sir Lönn

Följande ägde rum under lördagen:

Bloggaren yrade omkring på vad sedmera är den plats han utövar sitt huvudsakliga yrke - Stadium - och ser sig om efter villebråd.
Han får ögonkontakt med en person som lite nätt höjer sitt ena pekfinger och säger:
- Excuse me, Sir...

Det var gången då jag blev kallad Sir för första gången i mitt liv - förutom när man lekte riddare i dungen i barndomens underbara men lätt störda lekar.
Jag blev glad, i alla fall.

Vidare kan jag konstatera att jag inledningsvis kände att jag hade rätt mycket tålamod gentemot annars rätt krävande kunder, till exempel den ensamstående mamman med 19 ungar som alla samtidigt ska testa tre olika skomodeller var i 4 olika storlekar samtidigt som de springer runt i affären och studsar med bollar eller spelar innebandy. Till slut får jag nog ändå ge med mig, Manne. Du hade rätt. Det blir lite för jobbigt efter ett tag. Så nu ska jag nog lyda hans råd och mest gå runt med en skokartong i handen och se upptagen ut.

Tidigare under veckan (läs förra veckan) så har jag läst en blogg som tog upp ämnet busschaufförer. Även om hon kanske inte gjorde världens största grej av det (förutom att tillägna ett inlägg på ca 20 000 tecken och sjukt mycket tid) så har jag ändå funderat på fenomenet busschaufförer. Varför är de som de är? Varför är de inte som de inte är?
Mja, funderar på att kanske göra något åt det här. Typ kolla upp om någon av brorsorna har något skolarbete på gång som jag kanske kan göra åt dem och då göra en mindre uppsats kring busschaufförer. Även om jag hade mina brister under skoltiden så var uppsatser och inlämningsarbeten något jag alltid tyckte om och nu har jag inlämningsuppgifts-abstinens.

Nu börjar fotbollsgalan och om inte Ragnar Sigurdsson får pris för bästa back så ska jag slå min bror. Senare kommer en bedömning av alla nomineringarna och pristagarna.

Kramz, så länge.

/ Kim

Check out my Slide Show!

Jag kan få dig när du vill.

Om du tror att du är ensam om att undra huruvida det är sant - så är du inte det. Fler ställer sig frågan "är detta på riktigt?". Svaret är: "Ja".

JA, världens kanske mest frekventa bloggare slår till ännu en gång och håller ett stadigt snitt på 0,8 inlägg per månad. Ett annat mönster som verkar ta form är mitt eviga ursäktande och förklarande över och för mitt uteblivna bloggande. Fuck you, säger jag. Jag skriver när jag vill. I och för sig så vill jag ju skriva i princip varje dag, men äh.



På sedvanligt vis tänkte jag låta mitt alterego "Fjortis-Shimmy-K__LO" ta allt mer plats i inledningen av blogginlägget mest för att få hela "vad har hänt sen sist?" överstökat.



Jag gör stora framsteg på arbetsmarknaden med större artiklar i tidningen (Östgöta Correspondenten) och mer ansvar och timmar på Stadium som resultat. Det faktum att Correns sportchef, Christer Kustvik, ringde upp mig en torsdag för drygt en vecka sedan och frågade mig om jag ville åka till Åtvidaberg för att referera superettan-matchen mellan Åtvidabergs FF och Landskrona BoiS kom som en chockerande, men ändock galet positiv, överraskning varpå jag genomgick en tonårstjejs tonår allt summerat på 4 dagar ungefär. Jag blev först helt absurt glad - jag gick runt med ett ständigt flin i cirka 2 timmar, varefter en utommänsklig nervositet satte in. Mitt humör tog en sväng i berg- och dalbanan och fantastiskt humör varvades med den djupaste lynnigheten.


Tillslut satt jag där - på pressläktaren - på Kopparvallen. Vädret var kallt och publiken var lätträknad, men vad gjorde det? Jag var där! I egenskap av sportjournalist, god damn it! Spelet var fantastiskt och efter en, från min sida, tämligen anonym - men solid - presskonferens var det dags för bloggaren att entra omklädningsrummet tillhörande hemmalaget. Efter några minuters mentalt förberedande så gick jag in i omklädningsrummet och möttes av en Andreas Thomsson (assisterande tränare) och Kristian Bergström (mittfältsgigant) som sa: "Vad fan gör du här?". Noteras bör kanske att jag sedan tidigare är bekant med båda personerna från min tid på fotbollsgymnasiet i just Åtvidaberg där de verkställde som tränare. Genast försvann nervositeten och efter lite skitsnack med de båda profilerna så tog jag mitt block och pratade lite med Per Karlsson samt Martin Jönsson om deras framtid i klubben. Jag tror nog att jag fick fram lite smaskig info som kan vara klart användbart. Resultatet blev i alla fall nästan en halv sida på första uppslaget i sportbilagan på måndagen.



På Stadium rullar det på och min introduktionsperiod är nu till ända. Jag kan numera titulera mig "timanställd" - stort... riktigt stort.



Fotbollsträningarna är igång och ingen glädjer det väl mer än mig? Första sparken i matchspelet blev en dundervrist i nättaket (nå ja, en hårt bredsidestyrning som satt rätt högt, i alla fall).

- Jag längtar något sjukt till LM (Linköpingsmästerskapen i inomhusfotboll - Sporthallen den 22, 23 och 24 november).



Vidare ställer jag mig något frågande kring min framtid. Resonemanget har börjat resultera i beslut som kan generera i ytterligare ett "sabbatsår" ifrån studierna. Egentligen vill jag ju komma igång med studierna så snart som möjligt för att vara så ung och "talangfull" som möjligt på marknaden, men att ta några månader och resa utomlands kommer jag nog inte göra efter att ha pluggat färdigt, så om det ska ske får det nog bli innan - och det lär inte bli förrän om några månader då man har kirrat ett startkapital. Hmm... Frågorna är många, svaren är dessvärre extremt lätträknade.

I dagsläget lutar det i alla fall åt en utbildning inom Sport Management antingen i Falun eller Växjö.

Dalarnas Högskola, Sport Management: http://du.se/Templates/ProgrammeWebPage____990.aspx?epslanguage=SV

Växjö Universitet, Sport Management:

http://vxu.se/iped/utb/program/coaching.xml





Lite andra nattliga tankar:



... Jag är rätt nöjd med min situation för tillfället - jag mår bra, pengarna rullar in snart och den allra närmsta framtiden ser rätt ljus ut.



... Tobias är en bra kille som ska ha en sjukt fet, i ordets rätta bemärkelse, eloge för att han står ut med mitt nattliga tjat om det mesta. Det är grymt, i ordets rätta bemärkelse.



...Mimmi är i London och jag saknar henne.



...Joline och jag ska göra tradition av bullar och film hemma hos henne på onsdagskvällarna. Värt - helt klart värt.



...Niclas är alltid bäst... Tillsammans med Malin.



I mobilen rullar Jack Johnson, Ben Harper, Jason Mraz och Todd The Wet Sprocket just nu.



Tjaaa



/kim.

Bilder, uppifrån: 1, Min artikel i Östgöta Correspondenten. 2, Mimmi är tuff =) 3, Mina nya inneskor som är beställda. 4, Världens i särklass bästa, och lätt snyggaste, Malin. 5, To-buy-ass visar oss sitt rätta Jag.

Your bubbly face

Ja, här sitter man och är nöjd med sin prestation med att ha skrivit tvåstycken blogg-inlägg inom kort tid, bara för att bli nedtryckt i skiten direkt för att det tydligen inte är nog! Nej, Kimpa ska snitta 3 inlägg á dag - minst... Skämt åsido, efter uppmaningar och påtryckningar, legala och inte fullt lika legala, så kommer nu en uppdatering av det fascnierande fenomenet jag väljer att referera som "Mitt Liv".

Absolut senaste nytt är att jag har klippt mig - för en vecka sedan. Jag satte mig i stolen och sa - jag vill mest toppa lite och korta av sidorna en aning, jag vill fortfarande ha långt hår. Said and done - när jag reser mig upp så har jag hår á la Fabien Barthez kändes det som. I egenskap av platsvid Niclas dator för tillfället så kan ingen bild på håret publiceras, men det kommer. Det blev helt okej faktiskt, om än lite för kort på sidorna.

Matcher har genomförts på diverse fotbollsplaner. Efter att A-lagsmatchen blev uppskjuten på grund av väderlekarnas lekar så var helgens första match b-lagsmatchen på söndagen som jag så snällt ställde upp i. Karle på bortaplan vilket för mig, till följd av det geografiska läget av mitt boende, just geografiskt var mer min hemmaplan än min egentliga hemmaarena Vikingavallen. Matchen svängde och till slut kändes 2-3 till oss rättvist. Synd bara att det inte blev 2-3 istället för vad det faktiskt blev - 2-2. Trots det är vi nöjda. Härlig avslutning på säsongen för B-laget. Vi placerar oss på fjärde eller femte plats (jag är inte riktigt säker) som nykomlingar i en förhållandevis tuff serie. Då nästan helt utan a-lagsspelare. Jag dubblade i och för sig nästan varje helg, men det var jag ensam om.

A-laget spelade den uppskjutna matchen mot Gammalkil på Ryds konstgräsplan - en plan som jag inte hade besökt på väldigt länge. En plan där jag alltid har trivts och gjorde det även denna match. Det mesta gick skitbra och det är kul. Seger med 1-0 och Vikingstad Sportklubb har ett fast grepp om den hedrande fjärdeplatsen i serien.

*********************************

Vidare väntar jag på besked ifrån Stadium. Måtte jag få detta jobb - det skulle göra mig sååå lycklig =). Jag tyckte jag gjordeen helt okej intervju i torsdags och de skulle höra av sig under stundande vecka, så...
Min förmodade debut som sportjournalist på Östgöta Correspondenten skjutsupp en vecka då verkställande hjälp inte infinner sig på arbetsplatsen under kommande helg. Bergsten är i USA och Mildaues på sydligare breddgrader. Nästa helg, dock - då sätter jag igång med pojkdrömmen - Sportjournalist på Corren! Om än i mindre utsträckning och på prov, så är det någonting jag glädjer mig själv åt.

***********************************

Jag funderar något över min framtid. Det fantastiskt subjektiva begreppet "framtid" ska väl i det här fallet definieras som "det närmsta året". Ska jag glida runt hemma, småjobba, resa någonstans en kort stund och börja plugga efter jul? Ska jag dra till Norge, jobba skiten ur mig, resa... Ja... Ska jag börja plugga efter jul över huvud taget? Är nog fan tvungen till det... Till hösten blir det i dagsläget Falun (jag hoppas att ni lade märke till paradoxen), Där ska det pluggas Sport Management, lätt någonting för mig. Mycket finns att fundera över.

*************************************

Ikväll tillbringade jag en kort, men ändock trevlig, tid med Joline. Galet länge sedan vi sågs och det vara bara kul att träffasikväll. Hon bor förövrigt i en grymt fräsch lägenhet alldeles ensam. Enda nackdelen med den är att den är belägen i annars något mindre förträffliga Mjölby.

Nu taggar vi närmast för avslutningsfesten med fotbollen på lördag! Lördagen tillbringas enligt följande:

15.00 - Match; Vikingstad SK - Mjölby SK
ca 16.50; Bastu med öl och skitsnack.
19.00: Käk, med lekar odyl.
Efteråt - FEST.

Värt...

Tilläggas bör också att uppdatering rörande design på bloggen är på gång.


/ Kim... Längtar alltid till att få snöra på sig sina svarta Adidas.

Välkommen till en himla massa butiker. (8)

Yes, slogan för IKANO-huset i Linköping tillika mitt och Niclas mål med dagen - ett för utombördes ganska tråkigt mål - men icke! Jag och Nickelodeon hade kul. Med nyinspelade vinstpengar och saftiga, läs " 'saftiga' ", löner så begav vi oss mot köpmetropolen Tornby - ett Linköpings svar på ett större Birsta för att hjälpa mina hängivna bloggprenumenanter ifrån Sundsvall att relatera. Största köpet var väl det av en ny mobiltelefon som sannerligen var på sin rätta plats! Skönt är'e att ha en mobil som faktiskt fungerar... Snygg är den också. En av Sveriges första svarta Sony Ericsson S500i - DET är stort. Vidare åt vi mat och efter någon timmes velande så hamnade vi på det på förhand något otippade, McDonalds där jag och Nickelback invigde en ny dessert i form av en Kiwi Sundae - mjukglass med grönt... ja, döm själva på bilden nedanför. Riktigt yummie, i alla fall. Efter att ha fyndat lite kläder på Jay&Jay så begav vi oss i riktning LT (Lambotown).


Kortfattat, för jag är trött, så tillbringades senare kvällen hemma hos Martin R med Martin J, Anton, Nico und Benjamin "Stor_Bamse" Thornell. Två filmer sågs - båda helt okej även om den ena var bättre än den andra så kvalificerar de sig båda inom ramarna för just - "Helt okej".






Knocked Up (På smällen) - 3 st


- Filmen där "average Joe" får sin chans med drömbruden - lyckas sätta på henne på fyllan och får mot några odds, henne gravid. Filmen glimtar till ibland och vissa snabba och smarta repliker höjer betyget - annars en tämligen typisk, halvrolig, amerikansk, okej film.



The Ferryman - 2 st starka



- Den startade helt okej utan att riktigt få till det där riktiga hoppet. Rysaren byggde upp en hyfsad stämning och alla satt vi och väntade på den skräck-euforin som snart skulle bryta ut - bara för att den senare skulle utebli. Nog kände man sig lite snuvad på den totala skräckupplevelsen man så gärna hade kunnat få om filmen hade varit vad man trodde. I slutet blev allt bara för mycket "blaha" och bortsett från första skrämsel-scenerna och sista scenen så skräms man inte massor - betyget blir ändock "helt okej" eftersom att intentionerna är väl och den fick ändå de största pratkvarnarna att hålla käft och kolla på filmen.

Det slog mig också att jag inte har presenterat det senaste tillskottet i familjen Lönn. Sam heter den och är svartvit.






Nu ska jag och Nirre sova.


...Värt är'e.

(Bilder - 1, Otroligt estetiskt vacker bild tagen av en själv på ens egna Kiwi Sundae - den första av två idag.

- 2, En själv blir lite putt när busschauffören säger "ingen jävla glass på bussen!"

- 3, Nya mobilen, jao.

- 4, En bild på Sam - världens finaste hund, som det med största sannolikhet kommer komma fler bilder på. )

Oh, boy.

Yes, så var det dags för den rätt så punktliga comebacken till mitt blogg-skrivande. Oftast när jag påbörjar en blogg, en dagbok, en bilddagbok eller dylikt så har jag en förmåga att starta hyfsat asintensivt för att sedan rätt omgående bara sluta. Inte orka, liksom. Hur som helst - efter påtryckningar från en kommande fikavän och andra så ska jag väl ta tag i det hela - ännu en gång för att antagligen senare bara lägga av... Men, men. Kul så länge det varar =).

För att kort sammanfatta tidigare, av er, missad information om mig och min sommar så nämns lite här: BALstudentÖFFSFOTBOLLSLÄGERstadiumsportscampSUNDSVALLstadiumsportscampHELSINGBORG o massa mer...

Mimmi och jag ska fika idag på det "nya" fiket... Sägs vara galet mysigt, får se hur det blir med det. Allteftersom väntas ett besök av Nico och Malin vilka jag efter Mimmis hemfärd ska följa med hem till... SEN BLIR'E TRÄNING :D

bild: jag löper ifrån Mjölby SKs försvar och chippar sedan in den i bortre burgaveln med vänsterfoten. =)

Historien upprepar sig?

Ja, frågan är ju - kommer historian alternativt historien (som har inträffat förr, alltså - historian) upprepa sig eller är det något annorlunda denna gång? Min gissning är att allt sker som förr - det känns bra till en början, kanske för bra. Efter ett tag börjar tvivel och interna meningsskiljaktigheter uppstå. Det är då, när man kanske bör ta ett steg åt sidan som ljuset lyser igen och man anar hopp, ändock slutar det antagligen på samma sätt - i rännstenen som vanligt.

Om man ska passa på att vara ärlig inför den måhända bredaste bloggpubliken i världen så bör påpekas att mitt mående är åt helvete schizo för tillfället. Många personer och händelser spelar in men till sist är den bärande pelaren och mest frekventa nämnaren jag själv. Det är jag själv som har satt och fortsätter sätta mig i sitsar varken jag eller någon annan vill vara i. I dagsläget är fotbollen det enda jag verkligen kan luta mig tillbaka på, det glider på som vanligt. Idrotten ställer aldrig några frågor - och egentligen heller aldrig några krav. De krav som ställs ställs av mig själv men de lever jag upp till för tillfället. Det känns som att allt är påväg åt rätt håll verkligen. Fotbollen längtar jag efter och vid vidare eftertanke är det kanske ingenting annat jag känner verklig längtan efter.

En annan stöttesten i min tämligen påtagliga och otroligt nedbrytande misär är min Niclas. Vi får skit av "las Malinas", men jag tycker om dig ändå =). Det är en kille man kan luta sig tillbaka mot och få några schyssta ord när man som mest behöver det. För att avrunda texten värdig den mest åskådliggjorda platsen på klagomuren bör helt enkelt sägas att jag har panik över min framtid. "Typiskt, det har väl alla?" tänker säkert alla. Jag vet dock vad jag vill bli på ett ungefär. Jag har några alternativ i alla fall. Det som knäcker mig, och inte många andra, är att jag förmodligen inte klarar av att komma dit. Det har inte med kunnande att göra - utan att jag är en fullblodig pajas vars inställning till saker och ting varit på tok för värdelös.

Det är under timmar som denna jag sitter och reflekterar över hur störd jag faktiskt är och vad det är för djefla sits jag har satt mig i. Misströsta ej dock - den, utåt sett, alltid asglada Kim ska nog lyckas få på det där leendet imorr´n likväl och vara glad. Grejen är den att jag faktiskt är glad. Oftast har jag mycket att vara otroligt glad för och det är jag - men när saker och ting som jag sopar undan hela tiden kryper upp till ytan så kommer knuten i magen som dras åt lite hårdare för varje dag och tillfälle...

Jag känner mig inte heller alltför nöjd med mitt val av kommunikation av dessa tankar, men nu bloggar jag för att det känns bra - fjortisförklara mig bäst ni vill. Kort sagt vill jag bara sova i 3 månader - vakna upp och ha allt fixat. Klart att leva mitt liv liksom - då blir jag lycklig, det lovar jag.

Hur som helst - fotbollen har varit ofattbart rolig den senaste tiden.


På torsdag kommer Malin ner och hälsar på. Det ska bli kanoners kanonkul och nog ska jag allt visa att Linköping har allt Sundsvall har och lite till :)

Fridens Lilja...

... Eder.

Fortfarande i Sundsvall...

Sundsvall börjar bli rätt så hemtrevligt just nu. Föräldrarna har kommit hem från fjällresan och vi trivs bra tillsammans. Malin och jag har det livat och Sundsvall har aldrig varit så roligt, om inte i helgen? ^o)... Pyttsan.

Träningsabstinensen börjar göra sig tämligen jävla påmind! JAG VILL SPELA FOOOOTBOLLL!!!!!! yeah...

Kort på nya hårfärgen iaf:

Peace out...

Rapport ifrån Sundsvall

Jaaaa, livet har tagit flera tämligen dramatiska svängar upp och ner, höger och vänster, in och ut(?). Är hur som helst i Sundsvall för tillfället och avnjuter ett relativt engegerande umgänge i form av den alltid lika pålitligt drama-skapande Malin Åström. Såhär dagen efter den galet galna utekvällen i supopolen Sundsvall lyder rapporten... Ja, som ni förstår är minnet kanske inte i absolut bästaste bästa topptrimmet någonsin någonstans. En otroligt otippad sak var att "innestället"(Coppers [Dä Kooooopäärs]) i Sundsvall ägs av två stycken Linköpingsbor, föredetta om inte annat. En var ifrån Lambohov och langade drinkar till mig hela kvällen :). Olé, I say - olé!

Övrigt värt att tillägga:
Den alltid lika puntligt revolterande Kim Lönn har valt att sträcka, om inte även bryta, på diverse gränser för vad som är tillåtet... Jag förmodar att ni där hemma i sofforna knappt kan vänta och att ni vrider er av uteblivande stimulation i form av ett ack så utlösande bekräftande från Eder underskrivna. Vad har hänt, undras kan. STOPPA PRESSARNA, vill jag säga. Kim har blivit brunette! Eller kanske i mitt fall - brunet.

EVERYDAY fucking SOLUTION (8)...

Olé.

I see nothing in your eyes...

Titeln på blogginlägget idag är även första raden i min favoritlåt för tillfället - Breaking Benjamin med låten Breath. Helt sjukt bra! Riktigt skön att cykla till också :)

Let´s see, dagen har varit rätt lugn. Tyvärr inleddes den med en försovning till Organisation & Ledarskap, vilket i sin tur betydde att den långa sovmorgonen förlängdes ytterligare och jag började med Religion 13.25. Jag börjar verkligen gilla att cykla den där rutten alldeles ensam med min musik. :) Man får faktiskt rensa tankarna lite trots den korta vägen. Religionen var nästan bara massa snack och på efterföljande Marknadsföring var det eget arbete, vilket resulterade i tidig hemgång för arbete hemma (läs äta och kolla på TV). Efter en snabb titt i TV-tidningen ser jag att Nashville spelar mot Detroit i NHL ikväll! Sällskapssugen som jag är inleds ett sms-inferno med Niclas i vilket vi kommer fram till att tacos och match hemma hos honom är det ultimata. Jag kör dit, och sedan inleds den slappa kvällen. Dock insåg vi efter 5 minuter att det var repris på skiten så vi såg klart på innebandyslutspelet mellan Storvreta och Dalen. Matchen gick till straffar och innebandystraffar måste vara idrottsvärldens roligaste straffar :) Man kan göra så mycket :). Efter innebandyn såg vi på det senaste South Park-avsnittet som nog var det bästa jag någonsin bevittnat! Helt sjukt bra! haha.

Hemfärd och nu väntar jag på samtal...

... och nu ringer det...

Måste bara avsluta med "dagens länk", denna gång till tidigare hyllade Breath. http://youtube.com/watch?v=PmREF37eh-4&mode=related&search=

Peace Out

/ Shimmy. ( bilder på Niclas "Taco Maker" Karlsson, Johan och Jeppe i skolan, och Eric Cartman, South Park.)

Ny blogg!

Tjillevippen från betongen, kan jag säga.

Efter diverse kommentarer, alla inte lika positiva, så har jag beslutat mig för att entlediga min tidigare blogg. Kanske är det ändock bäst att göra så, konflikträdd som jag är. Så willkommen till mein nya blogg- Shiim [shimm]

Dagen avnjöts tämligen väl. Det blev till att inviga cyklandet till skolan idag! Årets första cykeltur, Folkungaskolan tur-retur tillbringades ensam dit, dock i sällskap av min musik som man kan tro är det bästa tänkbara sällskapet, och tillsammans med Benjamin på hemvägen. Jag hatar de överfulla bussarna alla andra tider om året, så varför inte nu? Nu är det ännu värre dessutom eftersom solen ligger och likt en ansiktspissande pissare pissar den en i ansiktet och gör att man inte bara blir obarmhärtigt trött - man ska även genomlida trängseln en konserverad tonfisk längtar efter och en huvudvärk endast någon vars pungbråck sparkats av en afgahnsk hustru vars undertryckta vrede precis fått utlopp över tidigare nämna bråck, kan relatera till! Jag gillar inte bussarna, och vilket bättre subtitut finns väl om inte en behaglig cykeltur mötandes av svalkande vårvindar?

Innan cykelresan hem hann jag och Benjamin med att fika tillsammans med Olle och Martin Smutsig (när är det inte kul längre?). En angenäm upplevelse som jag gick plus på då både Olle och Martin tröttnade på sina respektive prinsesstårtbitar. Jag gnällde som aldrig förr över att jag faktiskt inte fick någon tårtbit och fick sitta med en förbannad wienerbrödskit istället - men vem slutade med prinsessan? - Just det...

Årets andra fotbollsträning genomfördes och det på ett glatt vis. Avslutningen var något mer tragisk dock. Min Kära Predator "gick paj" för att citera en älskvärd person. Min Adidas predator pulse ii x-trx sg kommer gå till historien som en fin sko - en sko vilken var älskad av många, även motståndares vrister vilken skon och dess dobbar var noggrann med att visa omtanke genom kontinuerliga besök.

Välkomna på likvaka Lördag den 31/3, Arrendegatan 30. För kontakt - kontakta mig.

Sovmorgon till 11.40 imorgon, men sovdags närmar sig likväl så - tja´rå!

/ Kim