Historien upprepar sig?

Ja, frågan är ju - kommer historian alternativt historien (som har inträffat förr, alltså - historian) upprepa sig eller är det något annorlunda denna gång? Min gissning är att allt sker som förr - det känns bra till en början, kanske för bra. Efter ett tag börjar tvivel och interna meningsskiljaktigheter uppstå. Det är då, när man kanske bör ta ett steg åt sidan som ljuset lyser igen och man anar hopp, ändock slutar det antagligen på samma sätt - i rännstenen som vanligt.

Om man ska passa på att vara ärlig inför den måhända bredaste bloggpubliken i världen så bör påpekas att mitt mående är åt helvete schizo för tillfället. Många personer och händelser spelar in men till sist är den bärande pelaren och mest frekventa nämnaren jag själv. Det är jag själv som har satt och fortsätter sätta mig i sitsar varken jag eller någon annan vill vara i. I dagsläget är fotbollen det enda jag verkligen kan luta mig tillbaka på, det glider på som vanligt. Idrotten ställer aldrig några frågor - och egentligen heller aldrig några krav. De krav som ställs ställs av mig själv men de lever jag upp till för tillfället. Det känns som att allt är påväg åt rätt håll verkligen. Fotbollen längtar jag efter och vid vidare eftertanke är det kanske ingenting annat jag känner verklig längtan efter.

En annan stöttesten i min tämligen påtagliga och otroligt nedbrytande misär är min Niclas. Vi får skit av "las Malinas", men jag tycker om dig ändå =). Det är en kille man kan luta sig tillbaka mot och få några schyssta ord när man som mest behöver det. För att avrunda texten värdig den mest åskådliggjorda platsen på klagomuren bör helt enkelt sägas att jag har panik över min framtid. "Typiskt, det har väl alla?" tänker säkert alla. Jag vet dock vad jag vill bli på ett ungefär. Jag har några alternativ i alla fall. Det som knäcker mig, och inte många andra, är att jag förmodligen inte klarar av att komma dit. Det har inte med kunnande att göra - utan att jag är en fullblodig pajas vars inställning till saker och ting varit på tok för värdelös.

Det är under timmar som denna jag sitter och reflekterar över hur störd jag faktiskt är och vad det är för djefla sits jag har satt mig i. Misströsta ej dock - den, utåt sett, alltid asglada Kim ska nog lyckas få på det där leendet imorr´n likväl och vara glad. Grejen är den att jag faktiskt är glad. Oftast har jag mycket att vara otroligt glad för och det är jag - men när saker och ting som jag sopar undan hela tiden kryper upp till ytan så kommer knuten i magen som dras åt lite hårdare för varje dag och tillfälle...

Jag känner mig inte heller alltför nöjd med mitt val av kommunikation av dessa tankar, men nu bloggar jag för att det känns bra - fjortisförklara mig bäst ni vill. Kort sagt vill jag bara sova i 3 månader - vakna upp och ha allt fixat. Klart att leva mitt liv liksom - då blir jag lycklig, det lovar jag.

Hur som helst - fotbollen har varit ofattbart rolig den senaste tiden.


På torsdag kommer Malin ner och hälsar på. Det ska bli kanoners kanonkul och nog ska jag allt visa att Linköping har allt Sundsvall har och lite till :)

Fridens Lilja...

... Eder.

Fortfarande i Sundsvall...

Sundsvall börjar bli rätt så hemtrevligt just nu. Föräldrarna har kommit hem från fjällresan och vi trivs bra tillsammans. Malin och jag har det livat och Sundsvall har aldrig varit så roligt, om inte i helgen? ^o)... Pyttsan.

Träningsabstinensen börjar göra sig tämligen jävla påmind! JAG VILL SPELA FOOOOTBOLLL!!!!!! yeah...

Kort på nya hårfärgen iaf:

Peace out...