Sitter nu och väntar in klockan till dess att bussen tar mig ned mot city. Tänkte kolla om jag hittar nåt gött på rean. 12.50 möter jag upp Pappsen i resecentrum, då kommer han med min packning. Därefter sätter jag och Niclas oss på tåget mot Sundsvall. För er som det kan ha undgått så ska jag och Nico tillbringa nyårsfirandet i Vemdalen med lite vänner ifrån Sundsvall. Vi är 13, tror jag, och har hyrt en kalasfin stuga på 130 kvadrat :).
Beräknad hemkomst är den 7 januari - kommer tillbaka med vilken tid jag anländer i Linköping, så ni vet när välkomsbanketten ska bokas.
Jag kommer fortsätta att blogga, men genom min mobil, så det kommer bli mycket bilder och lite text... och väldigt många inlägg. Tror jag. Hoppas jag.
Nej, om man kanske skulle ta och skynda sig och bryta det annars tradtionsenliga springandet till bussen. Man ska gärna springa hemifrån när bussen avgår ifrån busshållplatsen innan den du ska på på.
Ha det fint, så hörs vi och ses vi.
________________
K.LÖNN
onsdag 26 december 2007
fredag 14 december 2007
Trasig poet
Sitter här och förundras över mig själv. Hur jag lyckas sätta mig i konstiga situationer. Då jag känner att vissa personer kan ta åt sig väldigt när de läser den här bloggen så tänker jag inte gå in vidare på det; men ni som hypotetiskt skulle ha tagit åt er - ta åt er ändå.
Som svar på tidigare förfrågningar kring mitt mer eller mindre sällan inträffande bloggande har jag givit "Jag värdesätter kvalitet framför kvantitet". Mja... Jag vet inte, jag.
För tillfället sitter jag här med ett av världens kanske 15 mjukaste ansikten efter att ha missbrukat mammas kräm i några dagar. Den luktar skit men gör mitt ansikte såååå lent, så såhär på kvällen när inte så många förutom Sam ska sniffa på mig så gör det inte så mycket. Sam ska dessutom inte säga något - han kom hem och stank en stank som koavföring (numba two) stinker, men det var inget som ett bad inte kunde ta hand om.
Jag tror att jag under den gångna veckan har utsatt mitt hjärta för större press än någonsin tidigare. Jag har varit sjuk men ändock tränat - vilket inte helt ologiskt resulterat i värre och mer svårbotad sjukdom. Dessutom har jag den ofina vanan att alltid springa till bussen, vilket min prisbelönta förkylning inte riktigt gillar. Jag lyckas alltid bli sjuk så fort vinter nalkas - jag tror mitt immunförsvar muckar med mig.
Andra hjärtepåfrestande incidenter som har inträffat är då jag har blivit skrämd. Häromnatten blev jag ordentligt rädd, inte skrämd, men rädd. Jag låg i min säng halvt som halvt sovandes när jag har Sam skälla på nedervåningen - två, ljusa, gälla skall. Jag kilade ner och tänkte "han kanske måste ut och kissa". När jag väl kom ner så var han inte där. Så jag bestämde mig för att ta ett glas mjölk att ära natten med. När jag stängde kylskåpsdörren så stod Sam där, helt plötsligt. Jag ryckte till lite, men ropade på honom. När han gick emot mig så tyckte jag mig se att han såg lite annorlunda ut men i mörkret så kunde jag inte förstå vad. Han gnällde lite när han gick emot mig och jag tänkte att någon hade glömt att gå ut med honom när han borde ha gjort det senast. När jag klappade honom på kinden så kände jag av ett ben - ett sådant han brukar tugga på - men jag såg inget ben. Istället så försöker jag ta ur det ur munnen, då gnäller han till och springer iväg. När jag sedan lockade honom till mig igen så ser jag den förskräckliga synen - han hade fastnat i ett av sina märgtuggben.
Tuggbenen ser ut som rör ungefär, de är runda, ihåliga och avlånga.
På något sätt hade han fått hela underkäken genom "röret". Han hade liksom trätt på benet på underkäken (som när man trär på ett armband). Problemet var att hans framtänder på underkäken var så pass långa så att benet satt fast. Det gick inte att få bort benet, och försökte man så sprang han iväg. Efter att ha väckt både mamma och pappa och efter en väldans massa jagande av hunden så sprang han runt en säng och slog i sängkanten med benet - och vips, så bara åkte det av. Lättade var vi allihop men nog var Sam det mest. Han var dessutom helt slut så han kollapsade i princip i mamma och pappas säng, stackarn. Vem vet hur länge han hade haft det där på sig utan att någon hade märkt något? Klockan var ändå 03.30 när jag märkte honom.
Hur som helst så låg jag sömnlös väldigt länge, med en närmast vidrig känsla i magen. Jag hade bilden på näthinnan när han kom mot mig och det verkligen såg ut som att han saknade underkäke. Paniken han måste ha haft tänkte jag på och på något sätt så påminde allt om en dålig djurtappning av filmerna Saw - där de alltid ska hålla på och jävlas med folks käkar.
Annars har jag skrämts på mer traditionella sätt, gått och lyssnat på musik när en moppe kört förbi mig snabbt bakifrån tillräckligt nära så att jag kunde känna den vidriga snuslukten, som jag antar att alla mopedtrafikanter har, den värdelösa mopedtrafikanten hade. Hjärtat landade i en brevlåda, men det är lugnt - så länge mopedtöntar får köra på ställen där de inte får köra så är det ju lugnt. Värdelösa...
Hjärtat mitt utsätts för ännu ett prov imorgon då jag förhoppningsvis ska coacha min brors fotbollslag till cupguld i HBK-cupen. Samling 07.15 imorgon bitti - tagga!
Sov gott, folket. Jag får be er att ta det lugnt med kommenterarerna, jag hinner inte läsa alla... ehm...
________________________
K. LÖNN
Som svar på tidigare förfrågningar kring mitt mer eller mindre sällan inträffande bloggande har jag givit "Jag värdesätter kvalitet framför kvantitet". Mja... Jag vet inte, jag.
För tillfället sitter jag här med ett av världens kanske 15 mjukaste ansikten efter att ha missbrukat mammas kräm i några dagar. Den luktar skit men gör mitt ansikte såååå lent, så såhär på kvällen när inte så många förutom Sam ska sniffa på mig så gör det inte så mycket. Sam ska dessutom inte säga något - han kom hem och stank en stank som koavföring (numba two) stinker, men det var inget som ett bad inte kunde ta hand om.
Jag tror att jag under den gångna veckan har utsatt mitt hjärta för större press än någonsin tidigare. Jag har varit sjuk men ändock tränat - vilket inte helt ologiskt resulterat i värre och mer svårbotad sjukdom. Dessutom har jag den ofina vanan att alltid springa till bussen, vilket min prisbelönta förkylning inte riktigt gillar. Jag lyckas alltid bli sjuk så fort vinter nalkas - jag tror mitt immunförsvar muckar med mig.
Andra hjärtepåfrestande incidenter som har inträffat är då jag har blivit skrämd. Häromnatten blev jag ordentligt rädd, inte skrämd, men rädd. Jag låg i min säng halvt som halvt sovandes när jag har Sam skälla på nedervåningen - två, ljusa, gälla skall. Jag kilade ner och tänkte "han kanske måste ut och kissa". När jag väl kom ner så var han inte där. Så jag bestämde mig för att ta ett glas mjölk att ära natten med. När jag stängde kylskåpsdörren så stod Sam där, helt plötsligt. Jag ryckte till lite, men ropade på honom. När han gick emot mig så tyckte jag mig se att han såg lite annorlunda ut men i mörkret så kunde jag inte förstå vad. Han gnällde lite när han gick emot mig och jag tänkte att någon hade glömt att gå ut med honom när han borde ha gjort det senast. När jag klappade honom på kinden så kände jag av ett ben - ett sådant han brukar tugga på - men jag såg inget ben. Istället så försöker jag ta ur det ur munnen, då gnäller han till och springer iväg. När jag sedan lockade honom till mig igen så ser jag den förskräckliga synen - han hade fastnat i ett av sina märgtuggben.
Tuggbenen ser ut som rör ungefär, de är runda, ihåliga och avlånga.
På något sätt hade han fått hela underkäken genom "röret". Han hade liksom trätt på benet på underkäken (som när man trär på ett armband). Problemet var att hans framtänder på underkäken var så pass långa så att benet satt fast. Det gick inte att få bort benet, och försökte man så sprang han iväg. Efter att ha väckt både mamma och pappa och efter en väldans massa jagande av hunden så sprang han runt en säng och slog i sängkanten med benet - och vips, så bara åkte det av. Lättade var vi allihop men nog var Sam det mest. Han var dessutom helt slut så han kollapsade i princip i mamma och pappas säng, stackarn. Vem vet hur länge han hade haft det där på sig utan att någon hade märkt något? Klockan var ändå 03.30 när jag märkte honom.
Hur som helst så låg jag sömnlös väldigt länge, med en närmast vidrig känsla i magen. Jag hade bilden på näthinnan när han kom mot mig och det verkligen såg ut som att han saknade underkäke. Paniken han måste ha haft tänkte jag på och på något sätt så påminde allt om en dålig djurtappning av filmerna Saw - där de alltid ska hålla på och jävlas med folks käkar.
Annars har jag skrämts på mer traditionella sätt, gått och lyssnat på musik när en moppe kört förbi mig snabbt bakifrån tillräckligt nära så att jag kunde känna den vidriga snuslukten, som jag antar att alla mopedtrafikanter har, den värdelösa mopedtrafikanten hade. Hjärtat landade i en brevlåda, men det är lugnt - så länge mopedtöntar får köra på ställen där de inte får köra så är det ju lugnt. Värdelösa...
Hjärtat mitt utsätts för ännu ett prov imorgon då jag förhoppningsvis ska coacha min brors fotbollslag till cupguld i HBK-cupen. Samling 07.15 imorgon bitti - tagga!
Sov gott, folket. Jag får be er att ta det lugnt med kommenterarerna, jag hinner inte läsa alla... ehm...
________________________
K. LÖNN
söndag 9 december 2007
Extrem konsekvensetiker.
Efter att ha undermedvetet inspirerats av ett inlägg som min vän Per har postat på sin blogg (finns länkad till höger - "Pelles Blogg") angående vad man tjänar på att göra en sak i jämförelse på vad man tjänar alternativt förlorar på att göra på ett annat sätt. Flera gånger har jag kommit på mig själv att tänka "om jag gör såhär blir resultatet så, men om jag gör så blir resultatet sådär - vilket är bäst?", osv, osv. Jag kan älta problematiken långt efter att situatuionen är över. Ta en incident häromdagen som exempel - jag är på väg hem ifrån mitt andra hem, Coop Konsum i Lambohov, när jag går längs med, men utanför, taket som går ut en bit brevid byggnaden (Konsum). Jag - observant på ett sätt bara jag kan vara - märker att det regnar, men inte för mycket. Det är ändå hanterbart. Vidare funderar jag kring mina valmöjligheter. Är det värt att gå in under taket men då trotsa och genomgå den intensiva men korta dusch det innebär att ta skydd ifrån taket. Det var nämligen så att det droppade från taket i en mängd som får Niagarafallen att kännas som man kan diska under, eftersom att stuprännorna var överfulla. Ändå så är jag ju torr efter det och behöver inte längre oroa mig för vattnet.
Samtidigt så kan jag ju istället fortsätta gå utanför skyddet och successivt blötas ner av det mer eller mindre blöta regnet.
En aspekt värd att ta till sig innan man genomför vilket beslut man nu än tar i fallet är hur långt man faktiskt ska gå och hur lång bit av färden som kan tillbringas under detta tak. Den tankegången blev avgörande för mitt handlande. Efter lite snabb huvudräkning kom jag fram till att om jag gick under taket så skulle jag träffas av den volym vatten som det antagligen skulle ta ett antal hundra meter för mig att samla på mig om jag gick utan skydd. För att inte tala om när jag måste gå ut ifrån takskyddet då jag med stor sannolikhet får samma volym vatten på mig. Dessutom måste det vara en fantastiskt obehaglig upplevelse att ta en förhållandevis iskall dusch, men då kanske känslan av torrhet efter att ha tagit skydd tar ut den negativa känslan?
Hur som helst valde jag att fortsätta min vandring i regnet - lyckligt ovetande om mitt eventuellt grova misstag, eller kanske helt underbart korrekta val.
**********************
Jag skrev en mindre artikel om FC/KFUM Linköpings match mot Sävsjö ikväll. Finns i Corren imorgon - läs, vettja.
**********************
Min kanske främsta egenskap är inte att pussas som många kan tro! Det är heller inte att spela fotboll, och tur är väl det - för om det hade varit det som jag hade varit bäst på, ja... Då hade jag inte varit särskilt bra. Nej, en egenskap som gör mig smått stolt måste vara min förmåga att välja ut passande julklappar. Jag har nästan alla kirrade och damn, i'm good!
Själv önskar jag mig en klocka... Mamma var väldigt mån om att jag skulle visa exakt vilken jag ville ha så det bådar gott.
**********************
Klippningen närmar sig, och valet av frisör likaså. Jag bytte senast jag klippte mig och har nog då aldrig blivit mer nöjd med resultatet. Ändå står jag nu och velar. Simon, som klippte mig senast, eller Hanna. Hanna hade rätt bra idéer och tänkte ungefär som jag. Hanna känner jag och hon är riktigt bra på att färga hår, och det är nog faktiskt väldigt aktuellt just nu då jag på senare år har etablerat något av en vinterhårfärg way darker än vad jag har haft tidigare. Tänk er den absolut mörkaste blonda färgen ni kan tänka er och gör den råttfärgad så har ni min färg under senvintern. Än är jag inte där men på god väg.
På grund av min velighet så utlyser jag härmed en tävling! Den går ut på att ge mig det bästa förslaget på hur jag ska klippa mig! Frisyr, färgning, slingning - allt! Det är fullt frivilligt att lämna fler än ett förslag. Tilläggas bör att medföljande bild på någon i frisyren
eller hårfärge(r)n(a) är ett stort plus hos juryn. Priset är något som bestäms emellan mig och den tävlande under / efter tävlingen - men det är åtråvärt, jag lovar.
Så, kom igen folket! Ge mig vad jag vill ha... Värdigt hår.
bildtext: Kollade igenom lite bilder från förra mobilen förut. Denna är tagen i mars i år. Shit, den kvällen började såååå bra, men slutade med mindre värde sammanträffanden. Haha.
__________
K. LÖNN
Samtidigt så kan jag ju istället fortsätta gå utanför skyddet och successivt blötas ner av det mer eller mindre blöta regnet.
En aspekt värd att ta till sig innan man genomför vilket beslut man nu än tar i fallet är hur långt man faktiskt ska gå och hur lång bit av färden som kan tillbringas under detta tak. Den tankegången blev avgörande för mitt handlande. Efter lite snabb huvudräkning kom jag fram till att om jag gick under taket så skulle jag träffas av den volym vatten som det antagligen skulle ta ett antal hundra meter för mig att samla på mig om jag gick utan skydd. För att inte tala om när jag måste gå ut ifrån takskyddet då jag med stor sannolikhet får samma volym vatten på mig. Dessutom måste det vara en fantastiskt obehaglig upplevelse att ta en förhållandevis iskall dusch, men då kanske känslan av torrhet efter att ha tagit skydd tar ut den negativa känslan?
Hur som helst valde jag att fortsätta min vandring i regnet - lyckligt ovetande om mitt eventuellt grova misstag, eller kanske helt underbart korrekta val.
**********************
Jag skrev en mindre artikel om FC/KFUM Linköpings match mot Sävsjö ikväll. Finns i Corren imorgon - läs, vettja.
**********************
Min kanske främsta egenskap är inte att pussas som många kan tro! Det är heller inte att spela fotboll, och tur är väl det - för om det hade varit det som jag hade varit bäst på, ja... Då hade jag inte varit särskilt bra. Nej, en egenskap som gör mig smått stolt måste vara min förmåga att välja ut passande julklappar. Jag har nästan alla kirrade och damn, i'm good!
Själv önskar jag mig en klocka... Mamma var väldigt mån om att jag skulle visa exakt vilken jag ville ha så det bådar gott.
**********************
Klippningen närmar sig, och valet av frisör likaså. Jag bytte senast jag klippte mig och har nog då aldrig blivit mer nöjd med resultatet. Ändå står jag nu och velar. Simon, som klippte mig senast, eller Hanna. Hanna hade rätt bra idéer och tänkte ungefär som jag. Hanna känner jag och hon är riktigt bra på att färga hår, och det är nog faktiskt väldigt aktuellt just nu då jag på senare år har etablerat något av en vinterhårfärg way darker än vad jag har haft tidigare. Tänk er den absolut mörkaste blonda färgen ni kan tänka er och gör den råttfärgad så har ni min färg under senvintern. Än är jag inte där men på god väg.
På grund av min velighet så utlyser jag härmed en tävling! Den går ut på att ge mig det bästa förslaget på hur jag ska klippa mig! Frisyr, färgning, slingning - allt! Det är fullt frivilligt att lämna fler än ett förslag. Tilläggas bör att medföljande bild på någon i frisyren
eller hårfärge(r)n(a) är ett stort plus hos juryn. Priset är något som bestäms emellan mig och den tävlande under / efter tävlingen - men det är åtråvärt, jag lovar.Så, kom igen folket! Ge mig vad jag vill ha... Värdigt hår.
bildtext: Kollade igenom lite bilder från förra mobilen förut. Denna är tagen i mars i år. Shit, den kvällen började såååå bra, men slutade med mindre värde sammanträffanden. Haha.
__________
K. LÖNN
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
