Trasig poet

Sitter här och förundras över mig själv. Hur jag lyckas sätta mig i konstiga situationer. Då jag känner att vissa personer kan ta åt sig väldigt när de läser den här bloggen så tänker jag inte gå in vidare på det; men ni som hypotetiskt skulle ha tagit åt er - ta åt er ändå.

Som svar på tidigare förfrågningar kring mitt mer eller mindre sällan inträffande bloggande har jag givit "Jag värdesätter kvalitet framför kvantitet". Mja... Jag vet inte, jag.

För tillfället sitter jag här med ett av världens kanske 15 mjukaste ansikten efter att ha missbrukat mammas kräm i några dagar. Den luktar skit men gör mitt ansikte såååå lent, så såhär på kvällen när inte så många förutom Sam ska sniffa på mig så gör det inte så mycket. Sam ska dessutom inte säga något - han kom hem och stank en stank som koavföring (numba two) stinker, men det var inget som ett bad inte kunde ta hand om.

Jag tror att jag under den gångna veckan har utsatt mitt hjärta för större press än någonsin tidigare. Jag har varit sjuk men ändock tränat - vilket inte helt ologiskt resulterat i värre och mer svårbotad sjukdom. Dessutom har jag den ofina vanan att alltid springa till bussen, vilket min prisbelönta förkylning inte riktigt gillar. Jag lyckas alltid bli sjuk så fort vinter nalkas - jag tror mitt immunförsvar muckar med mig.
Andra hjärtepåfrestande incidenter som har inträffat är då jag har blivit skrämd. Häromnatten blev jag ordentligt rädd, inte skrämd, men rädd. Jag låg i min säng halvt som halvt sovandes när jag har Sam skälla på nedervåningen - två, ljusa, gälla skall. Jag kilade ner och tänkte "han kanske måste ut och kissa". När jag väl kom ner så var han inte där. Så jag bestämde mig för att ta ett glas mjölk att ära natten med. När jag stängde kylskåpsdörren så stod Sam där, helt plötsligt. Jag ryckte till lite, men ropade på honom. När han gick emot mig så tyckte jag mig se att han såg lite annorlunda ut men i mörkret så kunde jag inte förstå vad. Han gnällde lite när han gick emot mig och jag tänkte att någon hade glömt att gå ut med honom när han borde ha gjort det senast. När jag klappade honom på kinden så kände jag av ett ben - ett sådant han brukar tugga på - men jag såg inget ben. Istället så försöker jag ta ur det ur munnen, då gnäller han till och springer iväg. När jag sedan lockade honom till mig igen så ser jag den förskräckliga synen - han hade fastnat i ett av sina märgtuggben.
Tuggbenen ser ut som rör ungefär, de är runda, ihåliga och avlånga.
På något sätt hade han fått hela underkäken genom "röret". Han hade liksom trätt på benet på underkäken (som när man trär på ett armband). Problemet var att hans framtänder på underkäken var så pass långa så att benet satt fast. Det gick inte att få bort benet, och försökte man så sprang han iväg. Efter att ha väckt både mamma och pappa och efter en väldans massa jagande av hunden så sprang han runt en säng och slog i sängkanten med benet - och vips, så bara åkte det av. Lättade var vi allihop men nog var Sam det mest. Han var dessutom helt slut så han kollapsade i princip i mamma och pappas säng, stackarn. Vem vet hur länge han hade haft det där på sig utan att någon hade märkt något? Klockan var ändå 03.30 när jag märkte honom.

Hur som helst så låg jag sömnlös väldigt länge, med en närmast vidrig känsla i magen. Jag hade bilden på näthinnan när han kom mot mig och det verkligen såg ut som att han saknade underkäke. Paniken han måste ha haft tänkte jag på och på något sätt så påminde allt om en dålig djurtappning av filmerna Saw - där de alltid ska hålla på och jävlas med folks käkar.

Annars har jag skrämts på mer traditionella sätt, gått och lyssnat på musik när en moppe kört förbi mig snabbt bakifrån tillräckligt nära så att jag kunde känna den vidriga snuslukten, som jag antar att alla mopedtrafikanter har, den värdelösa mopedtrafikanten hade. Hjärtat landade i en brevlåda, men det är lugnt - så länge mopedtöntar får köra på ställen där de inte får köra så är det ju lugnt. Värdelösa...

Hjärtat mitt utsätts för ännu ett prov imorgon då jag förhoppningsvis ska coacha min brors fotbollslag till cupguld i HBK-cupen. Samling 07.15 imorgon bitti - tagga!

Sov gott, folket. Jag får be er att ta det lugnt med kommenterarerna, jag hinner inte läsa alla... ehm...

________________________
K. LÖNN